madela

Jag blir sååå ledsen när ni, mina vänner inte mår bra. Jag känner verkligen med er när ni lider, jag gråter med er när ni gråter och jag önskar varje gång att jag kunde göra mer för er. Jag är glad att ni vänder er till mig för råd och stöd, då vet jag att ni inte är i ensamhetens mörker och sörjer. Önskar många gånger att jag för en stund kunde ta eran smärta så ni kunde andas fritt, bara för en stund. I min vision, min version av verkligheten, är alla välmående vänner. Tyvärr är det inte jag som bestämmer... vi får fortsätta att kämpa. Jag finns här...alltid!