madela

Trodde vi hade nånting särskilt som man inte förstör 
Så vad är det jag hör?
Att du springer runt och att du pratar 


Om det som bara rör oss, och jag undrar förstås 











Det finns alltid skäl, du dolde dom väl 


Du va inte riktigt den som jag trott 







Det lät ju så bra allt du sa 



Som nu skriver om sej 
Tar våra minnen gör om dom till nåt fint 
Nån slags verklighet Jag sparar allt alla minnen, 
sorterar rättar till Gör allt fint igen och sparar 
Även om allting är förstört nu så finns bilderna kvar 
Och det är dom som jag spar 
Jag tänker att kanske kan det finnas ett värde
I allting ändå, ja det måste va så 
Att hur det än är, är det värt allt besvär 
Fast det aldrig kan bli som det va 
Men tack för allting alla fina ord 
Som nu skriver om sej 
Tar våra minnen gör om dom till nåt fint 
Nån slags verklighet 
Jag sparar allt alla minnen, 
sorterar rättar till 
Gör allt fint igen och sparar 
Jag sparar på allting även på dagar 


Då allt inte var perfekt 
För mej är det allting varje minut som räknas 




När dagarna har tagit slut, så jag sparar